"Tror du på kärlek vid först ögonkastet?...Eller ska jag gå förbi en gång till?"
I vårt samhälle jagar vi ofta efter förälskelsen. En förälskelse som ska lösa alla våra problem, fullkomna våra liv och få oss att sväva på rosa moln. Och visst - verkligen inget fel med att bli kär (bara man blir det i rätt person!). Förälskelse är en enormt positiv "kick", men den är inte detsamma som kärlek i dess verkliga bemärkelse. Kärleken är så mycket mer utgivande än så. Den har mottagaren av kärleken i fokus och inte känslorna hos avsändaren i centrum. Eller som en av Focus on the family's skribenter uttrycker det:
"Though some readers will disagree with me, 'love at first sight' is a physical and emotional impossibility. Why? Because love is much more than a romantic feeling. It is more than a sexual attraction or the thrill of the chase or a desire to marry someone. But those feelings are usually very temporary, and they do not mean the person who experiences them is 'in love.' I wish everyone understood that fact!"Eller som någon annan uttryckte det (fritt refererat): "Att bli förälskad är egentligen bara en hjälp att 'falla in i kärleken' (jmfr engelskans "to fall in love"), det ÄR inte kärleken."
3 kommentarer:
fint skrivet..
Döden kallar verbens ljus till evig
hinderlöpning genom tysta rum,
förtvivlan: människornas ögon
existerar inte heller. Utanför
mitt egendomligt öppna fönster
stiger världen oavlåtligt medan
stundens fjäril lämnar klockan
orörlig i skuggan av sig själv.
Gäst hos väderleken
-
Ordgaller
- Peter Ingestad, Solna
Så går jag ut på aftonpromenaden.
Så når jag älsklingsstället, fjärden här,
beundrar utsikten i sol, ser raden
av tysta hus på andra sidan: staden.
Smått tankspridd är man, alltid! Därför lär
man strax vad inte är, nå vem vet när
det redan sker? - Jag varsnar plötsligt vad en
minut sen inte var: att du är där.
O flicka här bredvid mig, får jag störa
din tystnad, säga ett och annat ord
med något innehåll? Jag vet: förföra
är inte meningen. Vad kan man göra.
Bli offer för en annans lilla mord
i sängen, du! Jag står i ljusets nord
och vet devisen: Se men inte röra
sig alls: till nästan intet är man gjord.
Vi står vid fjärden. Allt är nästan skrivet
i minnet redan nu, ett ögonblick
mot änden av det hårda mannalivet.
Jag gömmer varje ärr som blev mig givet,
befinner mig trots allt i godkänt skick,
behärskar nöjsamt alla levnadstrick
till slut. När trädets sista blad är rivet,
nå, hur man sköt, så sa det bara klick,
och värst var alltid kärleken. Den brinner
med ständig låga; brinner aldrig ut.
Allt annat dör och dör till slut, försvinner.
Dock, brådska inte i ditt liv. Vi hinner;
för äntligt skall man lära veta hut,
så här, i början av ett väntat slut
på vägen, livets, den man alltid finner
i dödens enda, skälvande minut.
Vad själv jag fann var inte alltför illa.
Det är just inte någon hemlighet.
I livets fällor får nu andra trilla;
för jag har inte mycket blod att spilla,
så danad är min grå identitet,
man har väl blivit anspråkslös. Man vet
att vara mest belåten med det lilla,
att tålig röna nöje och förtret.
Din värld, o flicka, fick jag lycklig gästa,
så trevligt! Se en mening, du, däri!
Vad var det för en möjlighet att testa,
det här? Det var ett intet, som det mesta.
Jag nynnar på en egen melodi;
du står här bara i min fantasi.
Det är trots allt, det vet jag nog, det bästa
för oss, som icke är, och dock är vi.
Ty bäst flanörens ensamhet i detta
fördrömda ögonblick en sommarkväll
på fjärdens avstånd från passionens hetta
varom han alltför mycket kan berätta;
vart minne, sparat som en eternell,
må framstå som en finstämd bagatell
still slut. Vad mannens drömmar svävar lätta
från Stockholms broar, gränder och kapell.
Gäst hos väderleken
Ordgaller
- Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar