Andens himmelska frukt

"Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot."

(Gal 5:23-24)

Andens frukter... hur många gånger har vi inte alla upplevt att vissa av dem ärlite "kartiga" i våra liv. Tålamod...en frukt vårt samhälle inte domineras av precis. Frid - kanske inte helt den frukt som väller emot oss när vi öppnar dagstidningen, eller sätter på TV:n. Glädje - inte alltid vad som fyller vårt bröst när vi vaknar en mörk vintermorgon. Ändå finns de där för oss: De himmelska frukterna.

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra."

Det är väldigt lätt att försöka vara glad, vänlig, mild och självberhärskad i sig själv. Det lyckas väl inte alltid så bra, får vi nog var och en erkänna. Även om vi gör våra tappra försök.

Men var det det som Jesus sa? "Försök att skärpa till er nu och kläm ut lite frukt"? Nej. Han sa: "Förbli i mig". Där är nyckeln. Att förbli i. Honom. Det är oerhört lätt att, liksom Marta, fångas av allt annat än att just "förbli i". Men det är HAN som är vinstocken - det är tack vare honom och hans Ande som frukten får den näring den behöver för att växa till. Vi är bara små grenar vars uppgift är att hålla oss till vinstocken...

Vad är det då för frukter som är Andens frukter - de himmelska frukterna?

I den grekiska grundtexten finns ingen kommatering som den vi läser i vår svenska översättning. Faktum är att man i galaterbrevets femte kapitel lika gärna kan sätta kolon efter "kärlek", som ett kommatecken. Det skulle innebära att den frukt som Anden, genom och i oss, bär är Kärlek. De övriga frukterna är i så fall åtta uttryck för denna kärlek. Alltså så här:

"Andens frukt är kärlek: glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

En så'n tolkning, menar Christian A. Schwartz i boken "Kärlekens tre färger" stämmer bättre överens med kärlekens omfattande natur, så som den beskrivs i Bibeln. Jämför med 1 Kor 13:4-8a:

"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inteupp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten menhar sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppasallting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig."

Men vad innebär då dessa olika begreppen/frukter? Ibland har vi kanske inte alltid ett bibliskt synsätt på vad ord betyder. Med inspiration av Schwartz, vill jag sammanfatta några av frukterna helt kort:

Glädje - det grekiska ordet chara syftar på glädje som utgår från "glädjen i Herren", vilken därför är oberoende av den situation som du för tillfället råkar befinna dig i. Ordet är nära besläktat med ordet charis, som är den nytestamentliga termen för nåd.

Frid - det grekiska ordet eirene, vilket i Nya Testamentet färgas av det hebreiska ordet shalom, som både innefattar ett tillstånd där människan är försonad med Gud och helhet och helande på alla områden i livet. Utifrån detta flödar fred och försoning med andra människor.

Godhet - vi tänker oss ofta detta ord som "mildhet", medan det grekiska ordet agathosyne, betyder något helt annat. Ordet har en betydelse som är att sträva emot de principer som Gud har definierat som goda. Det är alltså ett ställningstagande emot alla sorters ondska - var vi än finner det; i våra egna som i andras liv. Godhet i biblisk mening är därför ett uttryck för Guds tillrättavisande kärlek. ("Den Herren älskar den agar han")

En fascinerande parallell till detta är hur det från vinträdets frukt kan pressas vin: När Jesus tog kalken och sa att det var hans blod vi ska dricka till åminnelse av honom är det en ypperlig illustration på hur han som är det sanna vinträdet, när han pressades av livets (eller snarare dödens) grymhet, genom sitt blod visar han oss det yttersta beviset på kärlek. Han som fulländade vad en människa ska vara.