Kärlek är nog ett av de mest missförstådda och missbrukade ord som finns. Inte bara Hollywood, utan hela vårt västerländska tänkande påverkar vår bild av kärlek och därmed också vår bild av vem Gud är. Han som ÄR kärlek. Läste för en tid sedan några väldigt - som jag tycker - visa och tänkvärda ord om detta. Läs och begrunda:
"Kärleken är alltid mild" - Detta har blivit den vanligaste tolkningen av kärlek som vardagligt begrepp. Missuppfattningen, när den överförs till ett kristet sammanhang, reducerar kärleken till en stympad version av nåden. Nåden är i allra högsta grad, en viktig del av kärleken, men kärleken kan inte reduceras till enbart nåd. Nåd är nåd och kärlek är kärlek. Det finns en anledning till att de två är skilda begrepp. Allt som kännetecknar nåden ryms i kärleken, men nåden täcker inte in hela kärleksbegreppet.
(...)
Kärleken är Guds sanna natur. Sanning och rättvisa är självklara beståndsdelar av kärleken, på samma sätt som nåden. Vid vissa tillfällen kan det råda ett spänt förhållande mellan sanning och nåd, men så är aldrig fallet mellan sanning och kärlek. Kärlek utan sanning är inte längre kärlek. Det skulle innebära ett diametralt motsatsförhållande mot Paulus påstående att kärleken gläds med sanningen (1 Kor 13:6)
(...)
Gud är kärlek. Det betyder att vi bara kan få veta vad kärlek egentligen är om vi känner Gud och om vi studerar Guds sätt att handskas med människor igenom Bibeln. Däremot kommer de flesta av oss fram till vår uppfattning om Gud från motsatt riktning, i följande ordning:
1. Vi utgår från vår egen tolkning av vad kärlek är (som i de flesta fall har formats av samhällets sekulariserade/romantiska uppfattning)
2. Därefter läser vi om att "Gud är kärlek".
3. Sedan går vi vidare till att projicera vår sekulariserade/romantiska uppfattning på Gud.
Med andra ord definierar vi "Gud" utifrån den uppfattning om kärlek som vi redan har bildat oss. Det vi borde göra istället är att definiera kärlek utifrån vad Bibeln lär oss om Guds natur.
"Kärleken är alltid mild" - Detta har blivit den vanligaste tolkningen av kärlek som vardagligt begrepp. Missuppfattningen, när den överförs till ett kristet sammanhang, reducerar kärleken till en stympad version av nåden. Nåden är i allra högsta grad, en viktig del av kärleken, men kärleken kan inte reduceras till enbart nåd. Nåd är nåd och kärlek är kärlek. Det finns en anledning till att de två är skilda begrepp. Allt som kännetecknar nåden ryms i kärleken, men nåden täcker inte in hela kärleksbegreppet.
(...)
Kärleken är Guds sanna natur. Sanning och rättvisa är självklara beståndsdelar av kärleken, på samma sätt som nåden. Vid vissa tillfällen kan det råda ett spänt förhållande mellan sanning och nåd, men så är aldrig fallet mellan sanning och kärlek. Kärlek utan sanning är inte längre kärlek. Det skulle innebära ett diametralt motsatsförhållande mot Paulus påstående att kärleken gläds med sanningen (1 Kor 13:6)
(...)
Gud är kärlek. Det betyder att vi bara kan få veta vad kärlek egentligen är om vi känner Gud och om vi studerar Guds sätt att handskas med människor igenom Bibeln. Däremot kommer de flesta av oss fram till vår uppfattning om Gud från motsatt riktning, i följande ordning:
1. Vi utgår från vår egen tolkning av vad kärlek är (som i de flesta fall har formats av samhällets sekulariserade/romantiska uppfattning)
2. Därefter läser vi om att "Gud är kärlek".
3. Sedan går vi vidare till att projicera vår sekulariserade/romantiska uppfattning på Gud.
Med andra ord definierar vi "Gud" utifrån den uppfattning om kärlek som vi redan har bildat oss. Det vi borde göra istället är att definiera kärlek utifrån vad Bibeln lär oss om Guds natur.
Ur boken "Kärlekens 3 färger" av Christian A Schwarz
