*suck*

Sverige. Igår. Världens första öppet lesbiska biskop röstas fram. Undrar hur hon och de som röstade igenom henne läser Romarbrevet 1 eller 1 Korintierbrevet 1.

"De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen. Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen." (Rom 1:25-28) "Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant" (1 Kor 1:6)

– Gud välsigne dig, sade biskop Caroline Krook till Eva Brunne, sen hon gett henne röstsiffrorna. Vad Gud själv sa om det hela var en annan femma.

Söndag: Dags för tiondet!

"HERRE, vår Gud, alla dessa gåvor som vi har skaffat för att bygga dig ett hus
åt ditt heliga namn - från din hand har de kommit, och ditt är
alltsammans."

1 Krön 29:16

Uppryckandet och Jesu återkomst

Har ju lovat att återkomma om församlingens uppryckande innan vedermödan. Läs gärna tidigare inlägg. Tänkte fortsätta mina försök att undersöka vad bibeln säger i ämnet - med fokus på att låta skrift tolka skrift. Givetvis kan det komma att, på grund av bristande insikt, finnas brister i inläggen. Jag är även medveten om att det finns olika ståndpunkter i ämnet. Har dock själv uppskattat så att få lite insikt i detta och vill gärna dela med mig det jag ändå lärt och lär mig...

När vi läser bibeln kan vi se att den tycks tala om att Jesus kommer vid två tillfällen; vid det ena tillfället för att samla sina utvalda och vid det andra för att strida och döma jorden och antikrist, dvs tillfället för församlingens uppryckande i motsats till striden vid Harmageddon. Det finns en mängd bibelord som visar på detta, men av naturliga skäl är det enbart möjligt att göra ett litet urval:

• När Jesus hämtar sina heliga och möter dem i skyarna (vid uppryckandet).

"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." 1 Tess 4:16

"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar. Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer." Matt 24:37-42

Vid detta tillfälle sätter Jesus aldrig sina fötter på jorden (till skillnad för nästa tillfälle), utan möter de sina i skyarna, det är inte heller några andra än de utvalda (frälsta) som ser honom. Detta är en tröst, inte ett tillfälle att - som Guds folk - känna fruktan för. För den som blir lämnad kvar finns det däremot en desto större anledning att känna oro, eftersom sju år av vedermöda för jorden inträder, efter det att församlingen har "gått in i sin ark". Under tiden innan uppryckandet kommer dock livet - trots de problem som världen genomgår - rulla på relativt normalt för de flesta människor med alla dess små vardagsbekymmer. Tills det är för sent.

• Herrens tillkommelse efter vedermödan (för att döma jorden)

"Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet." Matt 24:30

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. (...) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd (...) han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. " Upp 19:11-20

Det är svårt att få ihop detta tillfälle med det tidiare. Vid detta senare tillfället kommer Herren med de himmelska härarna och strider. Antikrist leder härarna emot Gud, en strid utspelar sig, världen omvälvs och domar döms. Här står inget om något uppryckande av de heliga, snarare indikeras att de heliga följer med Herren och strider för och med honom (mer om detta en annan gång).

Gud har inte bestämt oss till vredesdom

(När sker uppryckandet? - del 1)

"Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus."
1 Tess 5:9

Enligt 1 Tess 5:9 är församlingen (dvs de människor som har Jesus som Herre) inte bestämd till att drabbas av vredesdomen. Vad är det då ordet "vredesdomen" åsyftar? När bibeln talar om den yttersta tiden, så benämner den just den yttersta tidens händelser som "vrede", "dom" och "vredesdom", se ex Upp 15:7 (sju skålar med Guds vrede), Upp 16:1 (Guds sju vredesskålar), Upp 16:19 (bägaren med Guds stränga vredes vin) och Upp 19:15 (Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress). Det handlar alltså inte enbart om att vi är "allmänt" frälsta och inte kommer till helvetet, utan denna bibelvers hänsyftar till just vedermödan.

När Paulus skriver om att vi, som frälsta, inte är bestämda till vredesdom gör han det nämligen också i samband med att han talar om den yttersta tiden. I verserna tidigare kan vi även läsa: "Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten." (v2), medan vi "tillhör dagen" (v 5-8) och alltså inte den natt och mörker som då ska vara.

Det finns ett antal bibelverser som poängterar just att församlingen inte är bestämd till vredesdom, dvs inte ska bli kvar under den tid då Gud låter sin vrede drabba jordenm, bland annat dessa - läs och begrunda:

"När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen."

Rom 5:9

"...och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen."
1 Tess 1:10

När sker uppryckandet?

Ska församlingen vara kvar på jorden under vedermödan?

De av bloggläsarna som är kristna är nog medvetna om att bibeln undervisar om att de som känner Herren/församlingen kommer att ryckas upp på skyarna honom till mötes. Det finns olika åsikter huruvida det ska ske före eller efter vredesdomen/vedermödan, dvs under den domsperiod som bibeln talar om ska vara i den yttersta tiden. Efter att ha börjat sätta mig in i detta lite grann (utan att för den skull på något sätt mena att jag behärskar ämnet - för det gör jag inte på långa vägar) så tycker jag mig ändå se att bibeln ändå är rätt tydlig i att församlingen kommer att ryckas upp före vedermödan. Det finns många bibliska bevis för detta, men jag tänkte lyfta några av argumenten här framöver i bloggen, med början i nästa inlägg.

Förnyelse med rötter i historien

"Det andliga högmodet är ett av de svåraste hoten mot varje andlig förnyelse"

Ord av Peter Halldorf i boken "Andens folk"

.

Min övertygelse är att som kristen behöver vi ständig förnyas och mogna i vårt gudsliv. Vi behöver ett friskt flöde av levande vatten porlande i våra hjärtan - varje dag vi kallar "idag". Samtidigt bör vi ha rötter i den kontinueliga historia vi är satta i, som lemmar i Kristi universella församling och kropp: Guds plan börjar inte med oss, och den slutar inte heller med oss!

Ingen kristen rörelse kommer någonsin vara perfekt, lika lite som vi som individer är perfekta. I varje rörelse där Gud mött en människas hjärta kan Anden verka, men varje rörelse finns det även alltid ett moment av bristfällig mänsklighet. Det gör det inte mindre till en rörelse av Gud. Det är lätt att på avstånd se de brister som kärlet har. Ändå brukar Gud det, endast på grund av hans egen storhet.

Låt oss inte glömma att ha den ödmjuka inställningen att Gud (tro det eller ej!:), faktiskt kan ha talat till någon annan människa i världshistorien tidigare! - Hur starkt än hans tilltal till oss är just idag, och även oavsett hur färgad den beröringen var eller är av den kultur och det sammanhang våra berörda bröder och systrar än befann eller befinner sig i.

Det vi bör pröva tilltal gentemot är Gudsordet, inte våra gentemot våra egna begränsade erfarenheter. På så sätt kan vi med ödmjukhet och tacksamhet vara öppna för det Gud gör och har gjort genom sin församling oberoende av tid och plats.