I en annan del av världen

Fröken Ester lånar golvet i skolköket för att laga middag åt familjen.


Challay (12 år) och Abraham (8 år) tvättar dagens tvätt i en hink på gården.


Stadens största marknad byggs upp varje söndag.

...några små glimtar från en Tanzania-resa jag gjorde i våras ett par månader.

Det här var väl inte så där jätteplågsamt

Zanzibar by hängmatta...för några veckor sen.

Vågar du? Risken är...

...att du blir alldeles salig!!!

För den bloggläsare som också är bibelläsare vet att bibeln talar en helt del om "den yttersta tiden". Jag tror det är många med mig som ryggat tillbaka när någon talat om den yttersta tiden och särskilt om de försökt utröna vad Uppenbarelseboken och profeterna i Gamla testamentet skriver om detta. Det har kännts för stort och ogripbart.

Själv har jag nästan blivit lite smårädd och förvirrad av alltihop och lämnat det mer eller mindre därhän i min bibelläsning, även med en viss fruktan för att flumma iväg i alla möjliga uppenbarelser. Den undervisning som getts i de svenska kyrkorna och kappellen (om det nu varit någon) har inte alltid varit särskilt klarläggande och oftast gått ut på att "akta dig för Jesus kommer tillbaks snart". Mest har man begränsat sig till att jaga upp sig över alla hemskheter som ska ske, alternativt haft inställningen att "vi kan ändå inte förstå så det är ingen idé att vi försöker".

Men Uppenbarelsebokens och profeternas budskap ger oss hopp! Det är ett allvarligt, men också hoppfullt budskap som förmedlas: Gud har allt i kontroll! Så jag skulle därför vilja uppmuntra dig att börja läs de där passagerna i bibeln som du tidigare undvikit och be DHA verka i dig och låt "skrift tolka skrift". För Gud säger nämligen om Uppenbarelsebokens budskap att...

"Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

Upp 1:3

- Tror du på vad som står i Ordet? Agera då därefter.

Varm inifrån och ut

Svalkande fotbad för överhettad nordbo, längs bergsväg i Tanzania...

Att ge sig ut till andra kontinenter och lära känna människor från andra delar av världen, är berikande. Något klichéaktigt sagt så upptäcker man snabbt att det sätt vi är och lever på inte är det enda. Sverige är inte - även om vi ofta tror det - utgångspunkten för det "normala". I andra delar av världen tror de flesta på Gud, de skrattar, gråter och kramas och...inte minst...de hälsar på främlingar! Bara det sista kan ju innebära en smärre chock för en liten infryst nordbo. Det är inte klokt vad trevligt det är att säga hej och vinka till folk man inte känner! Livet blir liksom mänskligare och man blir varm inifrån och ut... Tänk om vi skulle prova på att göra det här uppe i norr med.

Resa bland masajer, zebror och glada barn

Fröken nsungo ("viting") besöker masajby...

Har precis kommit hem från en två-månaders resa till Tanzania. Var verkligen så skönt att komma till solen, lugnet och de underbara människor som finns därnere! Det är fascinerande att se den glädje de har, mitt i sina sorger och bekymmer. Det känns som att människorna LEVER lite mer än vi gör här uppe i våra iden. En upplevelse och en stor rekreation att - efter trettio år - än en gång besöka Afrika på riktigt!