Herrens Hitkomst /Hjärtliga Helghälsningar!

Husvill hebré hoppas hitta husrum.
Hans havande hustru högönskar helst hyfsat hotell.
Härbärgenas herrar hävdar hopplöst: "Helbelagt! Helbelagt!"
Hygglig hotellägare hänvisar hövligt hebréparet hans halminredda hydda.
Hungrig hypertrött hittar höggravida hövdingmodern hotellägarens hästastall.

Hedmarkens handfallna herdar hör häpet hur himmelsk här högljutt höjer heliga hymner
Hela härskaran hyllar hänryckt himmelsens härskare.
Herrens härlighet hänför herdarnas hop. Himmelens härold hälsar högtidligt:
"Hosianna! Hosianna! Herrarnas Herre har hunnit hit."
Hedens herdar hörsammar häroldens höviska hälsning.
Härefter hastar herdeskaran hän, hittar hästastallet, hälsar högaktningsfullt Herren hitned.

Hebréernas hårdhudade hövding Herodes hädar hånfullt Herren.
Hans hatiska hämndgirighet hotar himlabarnet.
Hans hänsynslösa härjningar hemsöker hundratals hebrébarn.
Heliga hebréparet hemlighåller härvidlag Herrens hemvist.
Härigenom hindras Herodes hugga honom.

Härliga händelse, hisnande hopp:
Herren har hamnat här hos hedningar! HALLELUJA! Hylla himmelens härskare!
– Historiens höjdpunkt har härmed hänt. Helvetets hemska huggorm hejdas härmed, hans hiskeliga härjningar hindras.
Herrens händer hålls helöppna.
Helhjärtat, hängivet hoppas han hela humansläktet hittar himlens härliga hem.

Juldikt med Hjärtliga Helghälsningar från Paul Nilsson, pastor i Lessebo pingstförsamling

Sorg när livet tar slut

Råkade stöta på en blogg som berörde mig, när jag googlade efter en bild till det förra inlägget. Tvekade om jag skulle lägga in texten, då jag själv inte är i den situation av sorg som textens skapare. Men - med förhoppning om att det är ok för Kamilla - så lägger jag ut en del av ett längre blogginlägg, som jag presenterar i form av en dikt, då jag tycker den kvalificerar till det...

Livets Skörhet

Jag påminns tycker jag rätt ofta om livets skörhet,
det är som ett spindelnät lätt söndertrasat
eller en nattgammal is så lätt söndersprucken
som en tunn hinna mellan liv och död
där allting bara har en sak gemensam:
Det finns inga garantier för någonting

Jag går omkring och känner tänker
så nära att döden andas på mej mitt genom
livets ansikte och sina ögon
förfärande nära ligger liv och död varandra
den dag när den tunna hinnan genomskins utav Tillfället
det oväntade och så snubblande nära

Erövras måste tryggheten igen och igen och igen
den är också skör och naken
Jag försöker släta ut mina tankar
för att kunna hitta vidare genom nattmörkret
och till morgondagens ljus

Kamilla i bloggen http://finnsanglar.bloggagratis.se/

Välkommen.

Säg till om jag stör,

sa han när han steg in,

så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,

svarade jag,

du rubbar hela min existens.

Välkommen.

Eeva Kilpi