Krymp inte Ordet - djupen kallar dig

"Den Heliga Skrift utmanar de starka med sina dunklaste ord, och tillfredställer de enkla med sitt konkreta språk. En obildad läsare kan förstå den, och de bildade återupptäcker den utan uppehåll. Ändå övergår den allt vetande och all lära genom sitt uttryckssätt, eftersom den med ett och samma språk och alla sina berättelser uppenbarar mysteriet."

Gregorius den Store

Bibeln är den mest fascinerande boken i vår värld! I den finner vi inte bara en fantastisk kombination av historiskt berättande, visdomsord och personliga brev som är oslagbar. Vi finner Gud - där. Mitt ibland alla ord finns han. Han som själv ÄR ordet. ("I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.") Det fantastiska med Gudsordet är att det presenteras så att det minsta barn kan förstå det och samtidigt ha ett sådant djup att den mest vise kan tillbringa ett helt liv att tränga in i det, och ändå bara smaka på de djup som döljs.

Det är lätt för oss att tro att vi "vet" vad evangeliet går ut på och att vi därför och därmed krymper de ord och begrepp, som egentligen rymmer en oändlighet. Låt oss inte göra det! Låt oss inte förminska bibeln till att bli det vi och vår begreppsvärld är, låt oss istället låta den förvandla oss och förstora vår begreppsvärd, så att vi blir lik den HAN är. Och i ordet finna de djup vårt innersta längtar efter.

"Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall."

Ps 42:8

Dagens beslut - morgondagens verklighet

"Decisions determine direction

and direction determine destiny"

Keeith Moore

Inom all slags couching vet man att om vi ska komma dit vi vill, måste vi ha ett långtidsperspektiv och leva medvetet - om vi ska lyckas och komma någonstans i livet. Våra dagliga beslut avgör, helt enkelt, vår framtida situation. Vi fastnar så lätt i nuet och förstår/eller reflekterar inte över att våra "icke-beslut" också är beslut, men beslut som oftast leder oss fel...

Som kristna har vi en stor fördel när det gäller beslutstagande; vi har möjligheten att vara ledda av Gud! Han är den enda som har överblicken över våra liv och vår situation och är den som verkligen kan leda oss "på rätta vägar för sitt namns skull" (Ps 23). Vi bör därför vara angelägna om att finna hans vilja i våra liv - i stort som smått. Han är helt enkelt smartare än oss (som sagt)!

Just nu håller jag på att lyssna på en gammal kassett av predikanten Keith Moore, som jag fått låna, med titeln "How to make decisions". - Oerhört bra! Han talar just om att bli ledd av Gud i livets alla beslut. Googlade runt lite och - vad hittade jag? En inspelning från 1991 med samma undervisning av samme predikant - på nätet, i en liten annan variant bara. Lyssna på den! Och jag...jag återkommer i ärendet...:)

Bibelns Jesus

Det presenteras en mängd olika bilder av Jesus idag, den ena mer fantastifullt hemmasnickrad än den andra. Människan vill gärna göra sig sin egen gud, som passar in i hennes lilla världsbild och tankemönster. Istället för att låta oss formas till att bli Guds avbilder, vill vi så ofta göra Gud till vår avbild. Men vad har bibeln att säga om mannen vi har att tacka för vår frälsning? Han som är Ordet som blev kött och bodde ibland oss?

Jesus presenteras på ett mångfascetterat och fascinerande sätt på bibelns sidor - ända från Första Mosebok till Uppenbarelseboken, men tillsammans bildar de en fantastisk bild av vem vår Herre verkligen är! En bild som överträffar alla våra futtiga små begränsade tankar och som är en hel värld att fördjupa sig i.

Jesus i bibeln

I Första Mosebok är han kvinnans säd. I Andra Mosebok är han påskalammet. I Tredje Mosebok är han vår överstepräst. I Fjärde Mosebok är han molnstoden under dagen och eldstoden under natten. I Femte Mosebok är han profeten liksom Mose. I Josua vår frälsnings hövding. I Domarboken vår domare och laggivare. I Rut vår bördeman och frälsare. I Första och Andra Samuelsboken vår betrodde profet. I Kungaböckerna och Krönikeböckerna vår regerande konung. I Esra vår rättfärdige lärare. I Nehemja återuppbyggaren av de nedrivna murarna i våra liv. I Ester vår Mordokai. I Job vår för evigt levande förlossare. I Psaltaren Herren vår herde. I Ordspråksboken och Predikaren är han vår vishet. I Höga Visan älskaren och brudgummen. I Jesaja Fridsfursten. I Jeremia den rättfärdiga grenen. I Klagovisorna den gråtande profeten. I Hesekiel den underbara mannen med fyra ansikten. I Daniel den fjärde mannen i den brinnande ugnen. I Hosea mannen som är för evigt trogen den otrogna. I Joel den som döper i helig Ande och eld. I Amos den som bär våra bördor. I Obadja den som är mäktig att frälsa. I Jona den store missionären till främmande länder. I Mika glädjens budbärare. I Nahum Guds utvalda hämnare. I Habackuk evangelisten som ber: "Förnya i detta år dina gärningar". I Sefanja Frälsaren. I Haggai ägaren till allt silver och guld i världen.I Sakarja källan som rinner upp i Davids hus och renar från synd och orenhet. I Malaki rättfärdighetens sol som går upp med läkedom under sina vingar.I Matteus är han Messias. I Markus undergöraren. I Lukas är han Människosonen. I Johannes Guds Son. I Apostlagärningarna är han den helige Andes tecken och under.I Romarbrevet låter han allt samverka till det bästa för den som älskar Gud. I Första och Andra Korintierbrevet är han Andens frukt och Andens gåvor. I Galaterbrevet är han den som friköpte oss från lagens förbannelse. I Efesierbrevet den outgrundliga rikedomen i Kristus. I Filipperbrevet Gud som tillgodoser alla våra behov. I Kolosserbrevet den gudomliga fullheten förkroppsligad. I Första och Andra Tessalonikerbrevet vår återvändande kung. I Första och Andra Timoteusbrevet medlaren mellan Gud och människa. I Titus en trofast herde. I brevet till Filemon en vän, mer trofast än en broder. I Hebreerbrevet det eviga förbundets blod. I Jakobs brev den store läkaren. I Första och Andra Petrusbrevet den högste herden. I Första, Andra, och Tredje Johannesbrevet är han evig kärlek. I Judas brev Herren som kommer med sina tusentals heliga. I Uppenbarelseboken Kungars Kung och Herrars Herre!

Uppryckandet och Jesu återkomst

Har ju lovat att återkomma om församlingens uppryckande innan vedermödan. Läs gärna tidigare inlägg. Tänkte fortsätta mina försök att undersöka vad bibeln säger i ämnet - med fokus på att låta skrift tolka skrift. Givetvis kan det komma att, på grund av bristande insikt, finnas brister i inläggen. Jag är även medveten om att det finns olika ståndpunkter i ämnet. Har dock själv uppskattat så att få lite insikt i detta och vill gärna dela med mig det jag ändå lärt och lär mig...

När vi läser bibeln kan vi se att den tycks tala om att Jesus kommer vid två tillfällen; vid det ena tillfället för att samla sina utvalda och vid det andra för att strida och döma jorden och antikrist, dvs tillfället för församlingens uppryckande i motsats till striden vid Harmageddon. Det finns en mängd bibelord som visar på detta, men av naturliga skäl är det enbart möjligt att göra ett litet urval:

• När Jesus hämtar sina heliga och möter dem i skyarna (vid uppryckandet).

"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord." 1 Tess 4:16

"Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst. Som människorna levde dagarna före floden: de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar. Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer." Matt 24:37-42

Vid detta tillfälle sätter Jesus aldrig sina fötter på jorden (till skillnad för nästa tillfälle), utan möter de sina i skyarna, det är inte heller några andra än de utvalda (frälsta) som ser honom. Detta är en tröst, inte ett tillfälle att - som Guds folk - känna fruktan för. För den som blir lämnad kvar finns det däremot en desto större anledning att känna oro, eftersom sju år av vedermöda för jorden inträder, efter det att församlingen har "gått in i sin ark". Under tiden innan uppryckandet kommer dock livet - trots de problem som världen genomgår - rulla på relativt normalt för de flesta människor med alla dess små vardagsbekymmer. Tills det är för sent.

• Herrens tillkommelse efter vedermödan (för att döma jorden)

"Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk skall jämra sig, när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet." Matt 24:30

"Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. (...) De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd (...) han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och jag såg vilddjuret och jordens kungar och deras härar samlade till strid mot ryttaren på hästen och mot hans här. Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. " Upp 19:11-20

Det är svårt att få ihop detta tillfälle med det tidiare. Vid detta senare tillfället kommer Herren med de himmelska härarna och strider. Antikrist leder härarna emot Gud, en strid utspelar sig, världen omvälvs och domar döms. Här står inget om något uppryckande av de heliga, snarare indikeras att de heliga följer med Herren och strider för och med honom (mer om detta en annan gång).

Vem är du - egentligen?

Du enligt Jantelagen Du i Kristus (enligt Ef 1)

• Du skall inte tro att du är något. Du är välsignad med all den himmelska världens andliga välsignelse.

• Du skall inte tro att du är lika god som vi. Du är utvald för att vara helig och fläckfri inför Gud.

• Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du är i hans kärlek förutbestämd till att tas upp som Guds barn.

• Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du har fått Guds härliga nåd.

• Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du är friköpt genom hans blod och har fått förlåtelse för dina synder.

• Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du har hans nåd flödande över dig, med all vishet och insikt.

• Du skall inte tro att du duger till något. Du har fått veta Guds viljas hemlighet.

• Du skall inte skratta åt oss. Du har fått hans arv, vilket du är förutbestämd till.

• Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du har ditt hopp i Honom.

• Du skall inte tro att du kan lära oss något. Du har, sedan du kommit till tro, undfått Den Helige Ande.

• Tror du inte att jag vet något om dig? Du tillhör hans folk, som ska förlossas, för att Guds härlighet ska prisas.

För en tid sedan gjorde jag en liten jämförelse mellan den svenska jantelagen och vad Guds Ord säger om oss, när vi är i Kristus. Måste säga att jag själv gillar resultatet. Guds tankar är så mycket högre än våra! Så spegla dig i honom!

Vi har alla tendenser till att vilja veta vad folk tycker om oss och speglar oss därför i andra, i förhoppningen att där finna oss själva. Men människors tankar och agendor varierar med tiden. Om vi bygger våra liv på människors åsikter om vad vi ska vara, tycka och tänka, garanterar det oss att - inte bara bli besvikna - utan tämligen mörbultade i livet. Det vi verkligen behöver och söker är en grund att bygga på som står fast!

Ändå bygger vi ofta vårt livs hus "på sandig strand". Men faktum är att vår sanna identitet finner vi varken i oss själva eller hos andra - utan i Jesus Kristus, det levande Ordet! Det betyder givetvis inte att vi kan leva ett egensinnigt och själviskt liv och ändå göra anspråk på att allt är ok med oss. Tvärtom. Vår identifikation med honom gör det möjligt att successivt förvandlas till hans avbild. Den nordiska jantelagen och våra egna illusioner blir inte längre det förhärskande hjärnspöket vi leds av, utan Guds Ord är den grund vi bygger våra liv och vår identitet ifrån. Han som aldrig sviker, om än varje människa visar sig vara en lögnare.

Gud har inte bestämt oss till vredesdom

(När sker uppryckandet? - del 1)

"Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus."
1 Tess 5:9

Enligt 1 Tess 5:9 är församlingen (dvs de människor som har Jesus som Herre) inte bestämd till att drabbas av vredesdomen. Vad är det då ordet "vredesdomen" åsyftar? När bibeln talar om den yttersta tiden, så benämner den just den yttersta tidens händelser som "vrede", "dom" och "vredesdom", se ex Upp 15:7 (sju skålar med Guds vrede), Upp 16:1 (Guds sju vredesskålar), Upp 16:19 (bägaren med Guds stränga vredes vin) och Upp 19:15 (Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress). Det handlar alltså inte enbart om att vi är "allmänt" frälsta och inte kommer till helvetet, utan denna bibelvers hänsyftar till just vedermödan.

När Paulus skriver om att vi, som frälsta, inte är bestämda till vredesdom gör han det nämligen också i samband med att han talar om den yttersta tiden. I verserna tidigare kan vi även läsa: "Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten." (v2), medan vi "tillhör dagen" (v 5-8) och alltså inte den natt och mörker som då ska vara.

Det finns ett antal bibelverser som poängterar just att församlingen inte är bestämd till vredesdom, dvs inte ska bli kvar under den tid då Gud låter sin vrede drabba jordenm, bland annat dessa - läs och begrunda:

"När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen."

Rom 5:9

"...och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen."
1 Tess 1:10

När sker uppryckandet?

Ska församlingen vara kvar på jorden under vedermödan?

De av bloggläsarna som är kristna är nog medvetna om att bibeln undervisar om att de som känner Herren/församlingen kommer att ryckas upp på skyarna honom till mötes. Det finns olika åsikter huruvida det ska ske före eller efter vredesdomen/vedermödan, dvs under den domsperiod som bibeln talar om ska vara i den yttersta tiden. Efter att ha börjat sätta mig in i detta lite grann (utan att för den skull på något sätt mena att jag behärskar ämnet - för det gör jag inte på långa vägar) så tycker jag mig ändå se att bibeln ändå är rätt tydlig i att församlingen kommer att ryckas upp före vedermödan. Det finns många bibliska bevis för detta, men jag tänkte lyfta några av argumenten här framöver i bloggen, med början i nästa inlägg.

Vågar du? Risken är...

...att du blir alldeles salig!!!

För den bloggläsare som också är bibelläsare vet att bibeln talar en helt del om "den yttersta tiden". Jag tror det är många med mig som ryggat tillbaka när någon talat om den yttersta tiden och särskilt om de försökt utröna vad Uppenbarelseboken och profeterna i Gamla testamentet skriver om detta. Det har kännts för stort och ogripbart.

Själv har jag nästan blivit lite smårädd och förvirrad av alltihop och lämnat det mer eller mindre därhän i min bibelläsning, även med en viss fruktan för att flumma iväg i alla möjliga uppenbarelser. Den undervisning som getts i de svenska kyrkorna och kappellen (om det nu varit någon) har inte alltid varit särskilt klarläggande och oftast gått ut på att "akta dig för Jesus kommer tillbaks snart". Mest har man begränsat sig till att jaga upp sig över alla hemskheter som ska ske, alternativt haft inställningen att "vi kan ändå inte förstå så det är ingen idé att vi försöker".

Men Uppenbarelsebokens och profeternas budskap ger oss hopp! Det är ett allvarligt, men också hoppfullt budskap som förmedlas: Gud har allt i kontroll! Så jag skulle därför vilja uppmuntra dig att börja läs de där passagerna i bibeln som du tidigare undvikit och be DHA verka i dig och låt "skrift tolka skrift". För Gud säger nämligen om Uppenbarelsebokens budskap att...

"Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära."

Upp 1:3

- Tror du på vad som står i Ordet? Agera då därefter.

Vad kärlek är

Kärlek är nog ett av de mest missförstådda och missbrukade ord som finns. Inte bara Hollywood, utan hela vårt västerländska tänkande påverkar vår bild av kärlek och därmed också vår bild av vem Gud är. Han som ÄR kärlek. Läste för en tid sedan några väldigt - som jag tycker - visa och tänkvärda ord om detta. Läs och begrunda:

"Kärleken är alltid mild" - Detta har blivit den vanligaste tolkningen av kärlek som vardagligt begrepp. Missuppfattningen, när den överförs till ett kristet sammanhang, reducerar kärleken till en stympad version av nåden. Nåden är i allra högsta grad, en viktig del av kärleken, men kärleken kan inte reduceras till enbart nåd. Nåd är nåd och kärlek är kärlek. Det finns en anledning till att de två är skilda begrepp. Allt som kännetecknar nåden ryms i kärleken, men nåden täcker inte in hela kärleksbegreppet.

(...)

Kärleken är Guds sanna natur. Sanning och rättvisa är självklara beståndsdelar av kärleken, på samma sätt som nåden. Vid vissa tillfällen kan det råda ett spänt förhållande mellan sanning och nåd, men så är aldrig fallet mellan sanning och kärlek. Kärlek utan sanning är inte längre kärlek. Det skulle innebära ett diametralt motsatsförhållande mot Paulus påstående att kärleken gläds med sanningen (1 Kor 13:6)

(...)

Gud är kärlek. Det betyder att vi bara kan få veta vad kärlek egentligen är om vi känner Gud och om vi studerar Guds sätt att handskas med människor igenom Bibeln. Däremot kommer de flesta av oss fram till vår uppfattning om Gud från motsatt riktning, i följande ordning:
1. Vi utgår från vår egen tolkning av vad kärlek är (som i de flesta fall har formats av samhällets sekulariserade/romantiska uppfattning)
2. Därefter läser vi om att "Gud är kärlek".
3. Sedan går vi vidare till att projicera vår sekulariserade/romantiska uppfattning på Gud.
Med andra ord definierar vi "Gud" utifrån den uppfattning om kärlek som vi redan har bildat oss. Det vi borde göra istället är att definiera kärlek utifrån vad Bibeln lär oss om Guds natur.

Ur boken "Kärlekens 3 färger" av Christian A Schwarz

Yttersta tiden inpå knuten?

"Lär av en liknelse av fikonträdet. Redan när kvisten är mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. (Mark 24:32-35)
[Fikonträdet är sedan gammalt en bild som används om Israels folk.]

"Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er.

Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Ty detta måste hända, men därmed har slutet ännu inte kommit.

Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bli hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början på 'födslovåndorna'."

Matt 24:4-8

Bibeln är full av profetior om den yttersta tiden. Vi har Daniel, Hesekiel, Jesaja, Johannes, Jesus själv och många, många fler som profeterar om den yttersta tiden... Med tanke på att ungefär en fjärdedel av boken vi tror är Guds ord är full av profetior, så vill uppenbarligen Gud få fram något här.

I Uppenbarelseboken uppmanas vi till att läsa och lyssna till profetian och ta vara på det som är skrivet i den. "Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära." (Upp 1:3) I Daniels bok står att "många skall forska i den och kunskapen skall bli stor." (Dan 12:4) och att Daniel skulle gömma "dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid."

Med tanke på att bibeln talar om att den generation som ser Israel upprättas kommer att se Jesu återkomst, så är det svårt att tro något annat än att vi som just firast Israels 60-årsdag, kommer att se hans återkomst! Men fler tidstecken finns: Att läsa dagstidningen idag är idag märkligt likt bibelns profetior. Vi ser Israel i ett krig som alltmer vänder nationerna emot dem, vi ser folk resa sig mot folk och rike mot rike och vi ser hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Media konstaterar att 2008 var ett mörkt år och Naturkatastroferna slog rekord. Röda korset skriver i sin Världskatastrof-rapport att: "De senaste tio åren har naturkatastroferna blivit 40 procent fler än tioårsperioden innan, medan antalet människor som dött på grund av katastroferna dubblerats till 1,2 miljoner." Den frukade terrorismen motiverar en ökning av kontrollsamhälle, tekniken för antikrist finns och världen förbereder sig för en ny ekonomisk världsordning Det börjar bli dags för oss att läsa på vår hemläxa...

Vill du, liksom jag, fördjupa dig i detta så finns det en hel del som har lärt sig mer än du och jag. Vill du kan du ta del av vad de har att säga för intressant om tidstecknen och den yttersta tiden:

http://www.hallindsey.com/
https://timlahaye.com/
http://www.jhm.org/

http://www.hilton-sutton.org/

http://www.walvoordhistory.com/

Glädjekällor!

"Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet och frid och glädje i Den Helige Ande."
Rom 14:17

"Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder."
Hebr 1:9

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet "
Luk 4:18

"Dina ord kom och jag åt dem, ja, ditt ord blev mitt hjärtas fröjd och glädje, ty jag är uppkallad efter ditt namn, Herre, härskarornas Gud. "
Jer 15:16

"Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor."
Jes 12:3

"För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren. För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så."
Fil 3:1

Andens himmelska frukt

"Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot."

(Gal 5:23-24)

Andens frukter... hur många gånger har vi inte alla upplevt att vissa av dem ärlite "kartiga" i våra liv. Tålamod...en frukt vårt samhälle inte domineras av precis. Frid - kanske inte helt den frukt som väller emot oss när vi öppnar dagstidningen, eller sätter på TV:n. Glädje - inte alltid vad som fyller vårt bröst när vi vaknar en mörk vintermorgon. Ändå finns de där för oss: De himmelska frukterna.

"Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra."

Det är väldigt lätt att försöka vara glad, vänlig, mild och självberhärskad i sig själv. Det lyckas väl inte alltid så bra, får vi nog var och en erkänna. Även om vi gör våra tappra försök.

Men var det det som Jesus sa? "Försök att skärpa till er nu och kläm ut lite frukt"? Nej. Han sa: "Förbli i mig". Där är nyckeln. Att förbli i. Honom. Det är oerhört lätt att, liksom Marta, fångas av allt annat än att just "förbli i". Men det är HAN som är vinstocken - det är tack vare honom och hans Ande som frukten får den näring den behöver för att växa till. Vi är bara små grenar vars uppgift är att hålla oss till vinstocken...

Vad är det då för frukter som är Andens frukter - de himmelska frukterna?

I den grekiska grundtexten finns ingen kommatering som den vi läser i vår svenska översättning. Faktum är att man i galaterbrevets femte kapitel lika gärna kan sätta kolon efter "kärlek", som ett kommatecken. Det skulle innebära att den frukt som Anden, genom och i oss, bär är Kärlek. De övriga frukterna är i så fall åtta uttryck för denna kärlek. Alltså så här:

"Andens frukt är kärlek: glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning."

En så'n tolkning, menar Christian A. Schwartz i boken "Kärlekens tre färger" stämmer bättre överens med kärlekens omfattande natur, så som den beskrivs i Bibeln. Jämför med 1 Kor 13:4-8a:

"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inteupp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten menhar sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppasallting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig."

Men vad innebär då dessa olika begreppen/frukter? Ibland har vi kanske inte alltid ett bibliskt synsätt på vad ord betyder. Med inspiration av Schwartz, vill jag sammanfatta några av frukterna helt kort:

Glädje - det grekiska ordet chara syftar på glädje som utgår från "glädjen i Herren", vilken därför är oberoende av den situation som du för tillfället råkar befinna dig i. Ordet är nära besläktat med ordet charis, som är den nytestamentliga termen för nåd.

Frid - det grekiska ordet eirene, vilket i Nya Testamentet färgas av det hebreiska ordet shalom, som både innefattar ett tillstånd där människan är försonad med Gud och helhet och helande på alla områden i livet. Utifrån detta flödar fred och försoning med andra människor.

Godhet - vi tänker oss ofta detta ord som "mildhet", medan det grekiska ordet agathosyne, betyder något helt annat. Ordet har en betydelse som är att sträva emot de principer som Gud har definierat som goda. Det är alltså ett ställningstagande emot alla sorters ondska - var vi än finner det; i våra egna som i andras liv. Godhet i biblisk mening är därför ett uttryck för Guds tillrättavisande kärlek. ("Den Herren älskar den agar han")

En fascinerande parallell till detta är hur det från vinträdets frukt kan pressas vin: När Jesus tog kalken och sa att det var hans blod vi ska dricka till åminnelse av honom är det en ypperlig illustration på hur han som är det sanna vinträdet, när han pressades av livets (eller snarare dödens) grymhet, genom sitt blod visar han oss det yttersta beviset på kärlek. Han som fulländade vad en människa ska vara.