Psalm 281

Det finns djup i Herrens godhet,

och dess gränser ingen ser.

Det finns värme i hans domslut,

mer än någon frihet ger.

Det finns underbar förlossning

i det blod som göts en gång.

Det finns glädje bortom graven

och en framtid full av sång.



Det finns nåd för nya världar,

mycket större än den här,

nya skapelser och tider,

nåd för allt som blir och är.

Det finns underbar förlossning

i det blod som göts en gång.

Det finns glädje bortom graven

och en framtid full av sång.



Gud, för uppbrott och förvandling

lär oss glömma bort vårt jag.

Driv oss ut att bygga broar

till en okänd morgondag.

Det finns underbar förlossning

i det blod som göts en gång.

Det finns glädje bortom graven

och en framtid full av sång.



Britt G. Hallqvist 1970 efter Frederick William Faber

Du måste finnas.

Du måste finnas
Lyssna

Du fördrev mig Gud.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, och du tar mej från min man,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Text & Musik: Björn Ulvaeus och Benny Andersson

Lyssnade till en skolkonsert med "Kristina från Duvemåla" igår kväll. Verkligen vackert och fint spelat för att vara på gymnasienivå. Favoritlåten är ovan. - Inte dåligt av en humanist att skriva en sån text! Visserligen med stöd av Vilhelm Moberg, men ändå...:)Ibland kan livet gå oss emot ibland. Men utan Gud - vad vore vi då?

Like a trampled rose

Above All

Above all powers, above all kings

Above all nature and all created things

Above all wisdom and all the ways of man

You were here before the world began

Above all kingdoms, above all thrones

Above all wonders the world has ever known

Above all wealth and treasures of the Earth

There’s no way to measure what You’re worth.

Crucified, laid behind the stone

You lived to die, rejected and alone

Like a rose trampled on the ground,

You took the fall, and thought of me above all

(You were...)

Crucified, laid behind the stone

You lived to die, rejected and alone

Like a rose trampled on the ground,

You took the fall, and thought of me above all

Like a rose trampled on the ground,

You took the fall, and thought of me above all

Words and Music: Paul Joseph Baloche & Leonard J Le Blanc

©Integrity's Hosanna! Music

"Inte min vilja, utan din"

För att du inte tog det gudomliga

"För att du inte tog det gudomliga dig till en krona,

för att du valde smälek och fattigdom,

vet vi vem Gud är.

För att du lydde fram till det yttersta - döden på korset,

vet vi vad seger, vet vi vad väldighet,

vet vi vad Gud är.

För att du nedsteg hit till de plågade, hit till de dömda,

vet vi att ingen ensamhet finnes mer,

vet vi var Gud är.

Därför skall alla sargade, döende, alla de dömda,

säga med alla heliga saliga:

Jesus är Herre.

Olov Hartman 1970

På väg mot evigheten

Alltid på väg

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod, ger mig kraft, ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

.

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull

livet är då ren fåfänglighet.

Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.

Du vet, graven som blev lämnad

som blev funnen tom.

Så vad jag än gör, vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör, vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om detta osynliga land som kallas himlen.

Text och musik: Ingemar Johansson (Psalm 795) (lyssna)

En sångtext att ta till sig och begrunda. Allt under himlen är fåfängligt, säger predikaren. Och faktiskt, det enda vi vet med absolut säkerhet är att våra år här på jorden kommer att ta slut en dag. Kanske de klassiska hemlandssångerna hade ett budskap som kan vara bra för nutidsmänniskan att ta till sig. Vi snurrar lätt upp oss i livets alla små trivialieter och glömmer vart vi är på väg; det som egentligen är vårt hopp och ger vårt liv en mening.