En evighet, en kort sekund...

"Nuet är den punkt där tiden rör evigheten" . Citatet är C S Lewis. Sanningen i det är din. 

Det är bara i nuet du kan möta Gud.Här och nu finns en spricka från evigheten in i vår värld.Om du öppnar dina ögon finns en väg öppen, rakt in i himlen. Gårdagen har gått och du kan inte göra något åt den, i morgon är inte här -  än. Och först då - när "då" blir "nu" - kan du möta Herren där.

Just här och just nu är platsen där du kan vidröra evigheternas Herre, och låta honom vidröra dig. Här och nu kan du låta änglarnas hemvist beröra din själ...

För idag hjälper Herren. 

"Han säger ju: Jag bönhör dig i rätt tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag." 2 Kor 6:2

Hon, han eller hen? Om önskan att äta kola med pepparkakssmak.

Pepparkakskola, kaffe latte med dajmsmak, brownie med polkagrissmak eller varför inte en glass med smak av tutti frutti och marshmellows, mint och choklad eller skogsbär och choklad? Ja, det blandas och ges allt mer i butiksdiskarna. Både spännande och goda varianter, till kanske ibland mer eller mindre lyckade kombinationer. Det är som att vi inte vill ha en sak i taget utan helst flera saker på en gång. På något vis tycks det vara ett tecken på en mer allmän tendens; vi vill inte längre ha antingen eller, nej, vi vill ha både och.

Idag finns en diskussion kring könsbyten och sk. "tvångssteriliseringar"; kvinnor som vill bli män, men inte fullt ut. Utan att reflektera över vad det innebär att vara man, menar sig vilja ha rätten att bli en man, utan att vilja offra det könsspecifika i att föda barn. Man vill att ens yttre ska vara så manlig, som man anser sitt inre vara, men man är inte villig att gå fullt ut.

RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund menar i en TT-intervju att om man är "20 år gammal är det alldeles för tidigt i livet för att besluta sig för att man aldrig skulle vilja bli förälder". Konstigt nog anser hon inte att det är för tidigt att bestämma sig för om man ändra hela sin könsidentitet i övrigt.

Maria Larsson (Kd) uttryckte det tidigare väldigt klartänkt (en tankegång, som jag inte är säker på att hon vidhåller, med tanke på hennes partis svängning i frågan):

– Om man byter kön är det också rimligt att man väljer bort könsspecifika egenskaper från sitt gamla kön. Jag blir upprörd när man jämför detta med tvångssterilisering. Det handlar om att man på frivillig väg valt att byta kön.

Som barn lekte nog många av oss leken "Fågel, fisk eller mittemellan". En sak gömdes i rummet och alla fick försöka finna den, genom ledtrådarna från kamraten som gömde den. Den leken kommer nog inte fungera för framtidens barn: Allt kommer hamna mittemellan, eller kanske både och... Lite touch av pepparkakskola i det mesta, helt enkelt.

(Om inget radikalt sker.)

När jag blir stor...

Dessa kluriga små barns funderingar...:)

Gott Nytt År!

2012 [tvåtusentolv]. Nytt år - igen! Visst går det fort!?! Livet.

Satt idag och tittade på några inspelningar med intervjuer av min mans släkt, om deras förfäder. Det är sådana tillfällen då man inser att "...tidevarv komma, tidevarv försvinna. Släkten följa släkters gång...". Ett år i ett barns liv upplevs i det närmaste som en evighet. (Minns du...?) Sen händer något... Åren blir bara kortare och kortare och - vips - har halva livet gått. Och - vips igen - så har även nästa halva av livets avverkats (tycks det som att de flesta åttioplussare känner).

Jag kan ärligt talat inte förstå hur en människa kan stå ut med tanken att leva livet utan Gud, utan evighetsperspektiv. Det vanligaste självbevarelsedriften är då att blunda för att livets korthet, alternativet är att falla i ungdomspanik.

- Men tack och lov! Livet är bara början på evigheten! Gör vi rätt val här i livet - att ta emot vår frälsare, Jesus - väntar en underbar fortsättning. Bäva bör vi dock för att även den motsatta inriktningen - på egenviljans väg - ger samma evighet, men med ett motsatt innehåll.

Så Gott Nytt År! Du är ett år närmare evigheten! Kom ihåg det perspektivet i allt du gör detta år.

Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.

Luk 9:24

Apropå mellandagsresa

Måste bara få säga att jag tycker att mellandagsrean ska vara just MELLANDAGS-rea - inte juldagsresa, eller ens annandagsrea. Snälla! Något tycker är diametralt fel när vi först ska stressa runt i affärerna fram tills tre timmar före Kalle Anka (för att inte tänka på alla butiksanställda som inte får ledigt) och sen rusa ut på rean så snart vi hunnit säga Amen från julottan på juldagen. Man får snabba sig rejält om man ska hinna få julefrid däremellan - lite drygt tjugo timmar, för att vara exakt. Tror jag en vacker dag ska starta ett upprop riktat till alla handlare att gå samman och våga ta ledigt... Någon?

Gud har inte kallat dig till flåsande frenesi

"Gud leder oss aldrig in i ett outhärdligt kaos av flåsande frenesi"

Thomas Kelly, engelsk präst och psalmdiktare

Någon mer än jag som stressat upp sig över saker du vill göra, och även över saker du vill göra - för Gud? Det är grymt enkelt att hektiskt stressa upp sig över allt man vill utföra i livet. 

Inte nog alltså med att vi stressar upp oss själva över den mer uppenbart felaktiga stress att vi vill hinna uträtta en massa saker för egen de; nej, en mer sofistikerad och "andlig" stress än så kan smyga sig in i våra liv. En stress över att tjäna Gud så maxat mycket att vi tappar bottnen i oss själva och tappar kontakten med djupen av den Gud som kallar. 

Men Gud har inte kallat oss att gå sönder inifrån. Han har kallt oss till frid. Någon gång borde poletten falla i att det vi behöver göra först och främst är att söka Guds rike först, "så ska allt det andra tillfalla" oss (Matt 6:33)? Att det är genom Jesus Kristus, vår Herre, vi vinner seger över vårt eget stressiga jag.

Ändå, när vi så springer runt där i vår frenesi, så tror att vi gör något gott därmed. - För vi tjänar ju Gud!? Eller i alla fall försöker vi det. Vi vill ju så gärna och ändå blir det så fel. Det ekar allt mer tomt i oss, men vi vågar inte lugna ner oss, sätta oss vid hans fötter och faktiskt lita på att våra två bröd och fem fiskar - denna begränsade gåva vi har - ska räcka åt för Honom att göra ett under med och mätta alla dessa människor som behöver hjälp. Istället för att öppna vår lilla gåva - vårt hjärta - så springer vi frenetiskt runt på alla stans butiker och letar extrapriser för att få tag i femtusen frallor och ett helt ton med fisk, för att sen själva leka snäll tomte och dela ut allt vi lyckats skrapa ihop. Men det var inte det Gud begärde. Han ville ha tro. Och förtröstan. För, vet du, Gud älskar inte bara alla andra. Han älskar dig - också.

Så svårt att ta in, men ack så livsavgörande.

"Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag." (Rom 7:22-25)

Att komma ihåg!

Livet är kort 
Evigheten oändlig

Oss är en frälsare född! Eller vad julen egentligen handlar om...

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son (Jesus), för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Johannes evangelium 3: 16-18

Vi närmar oss julen. Julklappar köps in, knäck kokas och julskinkan är snart på plats på julbordet, tillsammans med glimmande ljus och röda servetter. Och visst är det trevligt med fest! Men även om det är väl att vi har lite extra glamour och ljus i den här mörka årstiden, så är det ju inte allt pyssel vi pysslar med eller all mat vi matar oss med, eller alla paket som vi paketerar och ger bort som är grejjen med julen. Jo, jag vet. Det vet nog egentligen de flesta, om vi tänker efter... men ändå är det så lätt att glömma! Och tyvärr är det nog även så att inte heller alla små barn vet att julens budskap faktiskt inte är att "oss är en tomte sänd", utan "oss är en frälsare född"!

Faktum är att det är för att Gud själv - i Jesus - steg ned och blev människa och föddes av jungfrun Maria, som julen firas. En gudamänniska, sänd med målet att visa oss vem Gud är, föddes i ett stall. Han var född med målet att dö - för min och din synd. Han kom, föddes, levde och dog för att ge oss det omöjliga - ett evigt liv, med en älskande utgivande Gud! Den enda sanne, levande och allsmäktige. Skaparen av himmel och jord, kom till jorden och blev kött. För Dig! För att du skulle få evigt liv - i Honom.

För den mänskliga värdighetens skull

Den senaste tiden har blodiga bilder av en död/döende Muhammad Kadaffi på flera tidningars förstasidor. Otäcka närbilder på en mer eller mindre lemlästad och skymfad människa.

Kadaffi må ha varit en diktator och synnerligen grym människa, som gjort sig skyldig till bestialisk och grov tortyr emot sitt eget folk. Det ska ingen förneka. Ändå ger det inte det demokratiska samhället rätt att gotta sig i hans död, hur mycket man än glädjer sig över befrielsen från förtryck. Istället bör rättssamhället visa sin egen ädelhet genom att inte pöbelaktigt gotta sig i någon annans död - hur ond denne någon än är - om inte annat, så för bevarandet av sin egen mänskliga värdighets skull.

Det mänskliga hjärtats värkande avgrund

"Den enda person som kan tillfredsställa det mänskliga
hjärtats värkande avgrund är Jesus Kristus"

Oswald Chambers

Varje människa söker. Vad hon söker vet hon inte alltid. Kanske inte ens att. Och ofta söker hon på helt fel ställe.

Då hon i mötet med sitt eget hjärtas värkande avgrund försmäktar i sin ensamhet, blundar hon därför ofta och - eller - springer än snabbare i jakten på sanningens substitut. Men det där värkande behovet efter något mer, något djupare, något närmare, kan inte tillfredsställas hos någon annan än den som skapat det. Gud själv.

Det är först i det förkrossande mötet med den allsmäktige, väldige, Gud som skapat den person som är "jag" som mitt inre mättas. Med hans goda. Med Honom själv.

Då, i det mötet, kan hon som psalmisten säga: "Och när jag har dig så strävar jag efter inget i världen." (Psalm 73:25)

Att ta det lugnt...och skåda Gud

Tror det är en utmaning för de flesta av oss att i den här världens hektiska liv ta det lugnt. I alla fall i västvärlden. Och samtidigt strävar vi desperat efter njutning. Märklig kombination. Vi rusar för att njuta - och samtidigt vissar vi det väsentliga: att finna djupet. Hos Gud och oss själva.



Håkan Gniste, fd pastor i församlingen Fristaden i Uddevalla, blev för ett och ett halvt år sedan allvarligt brandskadad i och med att hans hem brann ned. Tack vare mycket förbön och ett Guds mirakel så överlevde han - mot alla odds, men det har varit en tuff tid för honom att ta sig igenom. Och en tid av långsamhet, tålamod och meditation av Gudsordet - och av att Skåda Gud. Han säger några ord till Tidningen Världen idag som berörde mig idag. Läs och begrunda:



- Jag har nog alltid varit en ganska meditativ person och redan innan branden harjag talat om vikten av att inte bara köra på. Men nu har det blivit ännu tydligare för mig att vi människor, och inte minst vi karismatiska kristna,springer hela tiden. Och det är som att det är okej så länge man springer fort,även fast vi inte vet vart vi är på väg. Vi behöver stanna upp, tillbe Gud och skåda honom. Och lära oss att tacka Gud i livets alla förhållanden.

Pengar är inte alltid framgång

"Ty det är bättre att få vishet än silver, den vinst den ger är bättre än guld"
Ords 3:14

Jag tror jag inte på lotterier. Och jag köper inte heller lotter - om inte något litet barn med sina stora ögon lyckas övertyga mig om att stödja deras klassresa, och att ag därmed får chansen att vinna en korg med godsaker. På sin höjd.

Anledningen till det är helt enkelt för att jag anser att:
1) Om jag vinner så profiterar jag på andras olycka
2) En hel massa människor är sjukt beroende av spelkulturen och förstör i och med det sin ekonomi, sina liv och sin familj. Jag vill inte gynna det.
3) Jag tror inte att lotterier är det optimala och hållbaraste sättet att vinna framgång, lycka ...eller pengar.

Blev tipsad om den här artikeln och tycker den säger en del; pengar i sig själv innebär inte varken lycka eller egentlig framgång. Plötslig rikedom i någons hand som inte har lärt sig att - successivt - hantera dem, kan helt enkelt förstöra ens liv. Tänk på den du:) :)

Kärlek vid första ögonkastet?

"Tror du på kärlek vid först ögonkastet?...Eller ska jag gå förbi en gång till?"

I vårt samhälle jagar vi ofta efter förälskelsen. En förälskelse som ska lösa alla våra problem, fullkomna våra liv och få oss att sväva på rosa moln. Och visst - verkligen inget fel med att bli kär (bara man blir det i rätt person!). Förälskelse är en enormt positiv "kick", men den är inte detsamma som kärlek i dess verkliga bemärkelse. Kärleken är så mycket mer utgivande än så. Den har mottagaren av kärleken i fokus och inte känslorna hos avsändaren i centrum. Eller som en av Focus on the family's skribenter uttrycker det:

"Though some readers will disagree with me, 'love at first sight' is a physical and emotional impossibility. Why? Because love is much more than a romantic feeling. It is more than a sexual attraction or the thrill of the chase or a desire to marry someone. But those feelings are usually very temporary, and they do not mean the person who experiences them is 'in love.' I wish everyone understood that fact!"

Eller som någon annan uttryckte det (fritt refererat): "Att bli förälskad är egentligen bara en hjälp att 'falla in i kärleken' (jmfr engelskans "to fall in love"), det ÄR inte kärleken."

Att förändras och samtidigt vara lika

Allt liv växer

...förändras...

Men det - mitt i allt - som var själva livets DNA

Själva kärnan i livet

förändras inte

Det bara blir mer synligt.

Läste just ett blogginlägg i Ulf Ekmans blogg, där han svarar på den ständiga frågan om huruvida han har ändrat sig eller inte. En intressant text. Inte helt osökt, med tanke på inläggets innehåll, så börjar jag reflektera över att förändring ingår i alla som verkligen lever. Och ändå, samtidigt som vi förändras, står han fast, ordet, och tron på det. Att vi förändras, behöver inte innebära att själva kärnan av livet, vårt inre DNA har ändrats. Istället innebär en livets förändring att mer av livets byggnadsritning blir synlig - förutsatt att vi låter oss genomgå livets förändringsprocesser, så att hans konstanta liv får skina fram.

Sann kärlek

True love is not based on lust

but on trust

Melodifestivalen pågår just nu. Final och allt. Ändå får TV:n bli lämnad själv i vardagsrummet och jag får väl se om jag tar mig en titt till kvällsmackan... Hur som helst är det inte svårt att förutsäga vad låterna handlar om, även om man inte - likt mig - lyssnat till deltävlingarna. Det klassiska låt-temat; kärlek. Eller kanske vi egentligen ska säga att i sanningens namn är det mer lust efter en annan människa och efter en viss känsla, shlagerdängorna beskriver? Inte kärlek i dess djupaste och äktaste och sannaste bemärkelse. För sann kärlek baseras inte på lust eller lusta. Den baseras på förtroende. - Fast det hela låter bättre på engelska, förståss:)

Ibland...

Ibland

är det rätt svårt att ta det helt enkelt.

Bibi

Aj vad hungrig

Här sitter jag framför min dataskärm och är så där jättehungrig efter jobbet, för det var fem hela timmar sen jag åt. (Om man bortser från fikat, som bestod av en gräddbakelse.) Det är vid såna här ytterst utmanande tillfällen man känner lite extra för den miljard som...typ aldrig får äta...

Mhm...

Erixon ger eftertanke till jul

"Och relationer med djur är ju så mycket mer okomplicerade än med människor. Därför tycks vi höja upp husdjuren till mänsklig status"

Dick Erixon

Idag skriver Dick Erixon i tidningen Världen idag. Tyckte han hade lite visa ord att komma med - nu så här när julskinkan vankas och katten snart kryper upp i knät, där man sitter framför julbrasan. (Om man nu händelsevis har någon katt och någon brasa.)

Det är lätt att vurma om dem som är fjärran. Det är ännu lättare att vurma om dem som - visserligen är nära - men inte ställer till det för oss; djuren. De bara viftar mest på svansansen och ger oss ställer högst till med någon liten olycka på mattan. Men annars är vår relation med dem mestadels tämligen okomplicerade.

Nu är det så att jag gillar djur. Särskilt katter. (Hundar är ok, men har sina nackdelar - alldeles för mycket jobb och alldeles för mycket slickiga i ansiktet. Tacka vet jag katter.) Men hur det än är, så är de bara djur. De har visserligen en uppsättning med själsreaktioner och kan vara nog så smarta, men ändå är de bara djur. Och ska så förbli - även i vår föreställningsvärd. En människa, däremot, är en andlig varelse. En person med ett outgrundligt högt värde. En individ skapad till Guds avbild.

Det kruxiga med oss människor är att vi har åsikter, vilja, känslor och moral. Vi är helt enkelt lite mer komplicerade än djur. Och samtidigt, så mycket mer värdefulla. Värda att få ses, höras och älskas. Värda vår omsorg.

- När hälsade du senast på din granne? Den där gamla tanten du är bekant med? Din mor och far?

Erixon ger mig en liten eftertankens stund och jag inser att det är nog dags att köpa en blomma och sen gå hem till någon och önska God Jul...

All trösts Gud - med dig!

"Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd."

2 Kor 1:3-4

"Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå ochtrodde..."

Rom 4:18

Det finns hopp. Gud är all tröts Gud och han är med dig och vill trösta dig i all den nöd du kan gå igenom. När ingen mänsklig förhoppning finns, finns ändå en framtid och ett hopp - med och hos livets Gud. Läs mer om tröst...

Att äga tiden

"Ni vita har klockan, men vi svarta äger tiden"

Gammal tanzaniansk man

Det är precis vad man upplever när man besöker Afrika. Afrikanerna äger tiden, tiden äger inte dem. Här i vårt västerlänska tänk springer vi lätt runt som yra hönst och jagar...ja, vad jagar vi egentligen? Tiden? Livet? Meningen? Ändå är det just det vi finner först om vi stannar upp.