"Och relationer med djur är ju så mycket mer okomplicerade än med människor. Därför tycks vi höja upp husdjuren till mänsklig status"
Dick Erixon
Idag skriver Dick Erixon i tidningen Världen idag. Tyckte han hade lite visa ord att komma med - nu så här när julskinkan vankas och katten snart kryper upp i knät, där man sitter framför julbrasan. (Om man nu händelsevis har någon katt och någon brasa.)
Det är lätt att vurma om dem som är fjärran. Det är ännu lättare att vurma om dem som - visserligen är nära - men inte ställer till det för oss; djuren. De bara viftar mest på svansansen och ger oss ställer högst till med någon liten olycka på mattan. Men annars är vår relation med dem mestadels tämligen okomplicerade.
Nu är det så att jag gillar djur. Särskilt katter. (Hundar är ok, men har sina nackdelar - alldeles för mycket jobb och alldeles för mycket slickiga i ansiktet. Tacka vet jag katter.) Men hur det än är, så är de bara djur. De har visserligen en uppsättning med själsreaktioner och kan vara nog så smarta, men ändå är de bara djur. Och ska så förbli - även i vår föreställningsvärd. En människa, däremot, är en andlig varelse. En person med ett outgrundligt högt värde. En individ skapad till Guds avbild.
Det kruxiga med oss människor är att vi har åsikter, vilja, känslor och moral. Vi är helt enkelt lite mer komplicerade än djur. Och samtidigt, så mycket mer värdefulla. Värda att få ses, höras och älskas. Värda vår omsorg.
- När hälsade du senast på din granne? Den där gamla tanten du är bekant med? Din mor och far?
Erixon ger mig en liten eftertankens stund och jag inser att det är nog dags att köpa en blomma och sen gå hem till någon och önska God Jul...
