Efter den dödliga attacken mot en katolsk kyrka i Bagdad, där runt 60 människor dog, har Dagen startat en namninsamling för att stoppa avvisningen av kristna irakier från Sverige till Irak. Var med på den!
Liten vandringsblogg, med tankar och reflektioner över livet, men även lite annat smått och gott...
onsdag 17 november 2010
fredag 12 november 2010
Något är fel
...på min blogg. Det blir en massa mellanrum. Ni får ha överseende...:/
Att ta det lugnt...och skåda Gud
Tror det är en utmaning för de flesta av oss att i den här världens hektiska liv ta det lugnt. I alla fall i västvärlden. Och samtidigt strävar vi desperat efter njutning. Märklig kombination. Vi rusar för att njuta - och samtidigt vissar vi det väsentliga: att finna djupet. Hos Gud och oss själva.
Håkan Gniste, fd pastor i församlingen Fristaden i Uddevalla, blev för ett och ett halvt år sedan allvarligt brandskadad i och med att hans hem brann ned. Tack vare mycket förbön och ett Guds mirakel så överlevde han - mot alla odds, men det har varit en tuff tid för honom att ta sig igenom. Och en tid av långsamhet, tålamod och meditation av Gudsordet - och av att Skåda Gud. Han säger några ord till Tidningen Världen idag som berörde mig idag. Läs och begrunda:
- Jag har nog alltid varit en ganska meditativ person och redan innan branden harjag talat om vikten av att inte bara köra på. Men nu har det blivit ännu tydligare för mig att vi människor, och inte minst vi karismatiska kristna,springer hela tiden. Och det är som att det är okej så länge man springer fort,även fast vi inte vet vart vi är på väg. Vi behöver stanna upp, tillbe Gud och skåda honom. Och lära oss att tacka Gud i livets alla förhållanden.
Håkan Gniste, fd pastor i församlingen Fristaden i Uddevalla, blev för ett och ett halvt år sedan allvarligt brandskadad i och med att hans hem brann ned. Tack vare mycket förbön och ett Guds mirakel så överlevde han - mot alla odds, men det har varit en tuff tid för honom att ta sig igenom. Och en tid av långsamhet, tålamod och meditation av Gudsordet - och av att Skåda Gud. Han säger några ord till Tidningen Världen idag som berörde mig idag. Läs och begrunda:
- Jag har nog alltid varit en ganska meditativ person och redan innan branden harjag talat om vikten av att inte bara köra på. Men nu har det blivit ännu tydligare för mig att vi människor, och inte minst vi karismatiska kristna,springer hela tiden. Och det är som att det är okej så länge man springer fort,även fast vi inte vet vart vi är på väg. Vi behöver stanna upp, tillbe Gud och skåda honom. Och lära oss att tacka Gud i livets alla förhållanden.
Etiketter:
Reflektion
tisdag 9 november 2010
Psalm 281
Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut,
mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Det finns nåd för nya världar,
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Gud, för uppbrott och förvandling
lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar
till en okänd morgondag.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Britt G. Hallqvist 1970 efter Frederick William Faber
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut,
mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Det finns nåd för nya världar,
mycket större än den här,
nya skapelser och tider,
nåd för allt som blir och är.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Gud, för uppbrott och förvandling
lär oss glömma bort vårt jag.
Driv oss ut att bygga broar
till en okänd morgondag.
Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Britt G. Hallqvist 1970 efter Frederick William Faber
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)