Förnyelse med rötter i historien

"Det andliga högmodet är ett av de svåraste hoten mot varje andlig förnyelse"

Ord av Peter Halldorf i boken "Andens folk"

.

Min övertygelse är att som kristen behöver vi ständig förnyas och mogna i vårt gudsliv. Vi behöver ett friskt flöde av levande vatten porlande i våra hjärtan - varje dag vi kallar "idag". Samtidigt bör vi ha rötter i den kontinueliga historia vi är satta i, som lemmar i Kristi universella församling och kropp: Guds plan börjar inte med oss, och den slutar inte heller med oss!

Ingen kristen rörelse kommer någonsin vara perfekt, lika lite som vi som individer är perfekta. I varje rörelse där Gud mött en människas hjärta kan Anden verka, men varje rörelse finns det även alltid ett moment av bristfällig mänsklighet. Det gör det inte mindre till en rörelse av Gud. Det är lätt att på avstånd se de brister som kärlet har. Ändå brukar Gud det, endast på grund av hans egen storhet.

Låt oss inte glömma att ha den ödmjuka inställningen att Gud (tro det eller ej!:), faktiskt kan ha talat till någon annan människa i världshistorien tidigare! - Hur starkt än hans tilltal till oss är just idag, och även oavsett hur färgad den beröringen var eller är av den kultur och det sammanhang våra berörda bröder och systrar än befann eller befinner sig i.

Det vi bör pröva tilltal gentemot är Gudsordet, inte våra gentemot våra egna begränsade erfarenheter. På så sätt kan vi med ödmjukhet och tacksamhet vara öppna för det Gud gör och har gjort genom sin församling oberoende av tid och plats.