Högt pris för örongodis

"Människor vill ofta bli bekräftade, inte befriade."

Ulf Ekman

Som människor har vi en svaghet i att vi gärna vill bli bekräftade av våra medmänniskor. Vi vill säga, göra och höra saker som stöder vår bild av oss själva och den bild vi vill att andra människor ska ha av oss. Samma tendens spiller gärna över i vårt gudliv. Istället för att söka sanningen och vara redo för att låta Gud tala - vad Gud vill och på det sätt han vill - så söker vi efter hellre efter någon som "kliar oss i öronen" och som bjuder oss på lite örongodis. Men det profetiska ordet är inte alltid så trevligt för våra själsliga örongångar. Ibland är Guds tilltal det vi minst av allt vill höra, men det vi mest av allt behöver.

Det är inte alltid lätt att säga sanningen och det är inte heller alltid lätt att ta emot den. Vår köttsliga reaktion blir lätt att - orättvist - anklaga sanningen för att vara negativ, kritisk och dömande. Men då ser vi att anledningen till att det gör ont, är inte att det är fel, utan för att sanningen pekar på vår varböld.

För att verkligen finna friheten, måste vi ta emot sanningen. Och för att ta emot sanningen, måste vi ödmjuka våra hjärtan inför den. För utan sanning, finns ingen sann frihet. Utan sanning... finns bara ett endaste långt självbedrägeri.