Gud har inte kallat dig till flåsande frenesi

"Gud leder oss aldrig in i ett outhärdligt kaos av flåsande frenesi"

Thomas Kelly, engelsk präst och psalmdiktare

Någon mer än jag som stressat upp sig över saker du vill göra, och även över saker du vill göra - för Gud? Det är grymt enkelt att hektiskt stressa upp sig över allt man vill utföra i livet. 

Inte nog alltså med att vi stressar upp oss själva över den mer uppenbart felaktiga stress att vi vill hinna uträtta en massa saker för egen de; nej, en mer sofistikerad och "andlig" stress än så kan smyga sig in i våra liv. En stress över att tjäna Gud så maxat mycket att vi tappar bottnen i oss själva och tappar kontakten med djupen av den Gud som kallar. 

Men Gud har inte kallat oss att gå sönder inifrån. Han har kallt oss till frid. Någon gång borde poletten falla i att det vi behöver göra först och främst är att söka Guds rike först, "så ska allt det andra tillfalla" oss (Matt 6:33)? Att det är genom Jesus Kristus, vår Herre, vi vinner seger över vårt eget stressiga jag.

Ändå, när vi så springer runt där i vår frenesi, så tror att vi gör något gott därmed. - För vi tjänar ju Gud!? Eller i alla fall försöker vi det. Vi vill ju så gärna och ändå blir det så fel. Det ekar allt mer tomt i oss, men vi vågar inte lugna ner oss, sätta oss vid hans fötter och faktiskt lita på att våra två bröd och fem fiskar - denna begränsade gåva vi har - ska räcka åt för Honom att göra ett under med och mätta alla dessa människor som behöver hjälp. Istället för att öppna vår lilla gåva - vårt hjärta - så springer vi frenetiskt runt på alla stans butiker och letar extrapriser för att få tag i femtusen frallor och ett helt ton med fisk, för att sen själva leka snäll tomte och dela ut allt vi lyckats skrapa ihop. Men det var inte det Gud begärde. Han ville ha tro. Och förtröstan. För, vet du, Gud älskar inte bara alla andra. Han älskar dig - också.

Så svårt att ta in, men ack så livsavgörande.

"Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag." (Rom 7:22-25)